Trots försök att bibehålla skillnaderna mellan rika och fattiga delar av världen verkar den ekonomiska krisen i Europa och USA bara ha börjat. I början av 90-talet skrev Arne Imsen en idag mycket aktuell text. Det enda i tiden som kan stå emot ett system byggt på orättfärdighet är en upprättad församling.
Text: Arne Imsen:
Medan du läser detta, dör människor. De dör en för tidig död på grund av förhållanden som vi på ett eller annat sätt är medskyldiga till. Skaror av människor dör därför att det finns en penningmakt som är förödande och omöjliggör normal samexistens och samförstånd.
Det saknas vilja till att försöka lösa de ohyggliga problem som har med fördelning att göra.
Jorden har samlade tillgångar som i realiteten innebär att inte en enda människa skulle behöva dö av hunger. Resurserna räcker till för hela jordens befolkning. Skulle en medmänsklig fördelning av resurserna komma till stånd, så skulle ingen gå under i hungersnöd.
Vem är det som hindrar fördelningen, varför saknas vilja, varför når inte resurserna till alla? På vad sätt har vi ansvar för detta?
Det bästa sättet att pröva solidariteten är att testa vår egen vilja och förmåga att dela med oss av det vi har. Vi kan inte räkna med att man ute i den stora världen ska handla annorlunda än vad vi gör i den lilla världen.
Från början fanns ideal som fragment ur Nya testamentet. Apostlagärningarna har påverkat mänsklighetens största andar, som har brottats med problemen och försökt hitta en rättfärdig lösning, utan att lyckas.
Marx, Engels och andra var influerade av Herren Jesus Kristus. Kanhända de var ateister, men de tog hand om värdet av den förunderliga egendomsgemenskap som finns beskriven i Nya testamentet.
Mänskligheten lider av allt det blod som har flutit under dess historia. Den plågas av syndafallets konsekvenser och försöker hitta tillbaka till paradiset. Din paradislängtan kan inte utplånas, den finns där som drivkraft. Men ingen har lyckats återerövra paradiset. Vi har inte moralisk eller religiös kapacitet till detta.
Om vi frågar de politiska partierna vad de står för idag, blir svaren luddiga. De har svårt att själva redogöra för sin politik, för den är så fragmentarisk och uppblandad. Vad är det som styr olika samhälleliga åtgärder eller politiska utspel? Det är inte ideologierna, utan penningmakten. Partierna är i händerna på kapitalet. De är inte bara hindrade och hämmade, de är direkt styrda, och deras frihet är marginell.
Vi sitter i västvärlden och pekar på Sovjetunionens och östvärldens sammanbrott och säger fiasko, med facit i hand. Men kan det fiasko som västvärldens ekonomiska, sociala och andra system har byggt upp visa några drag av rättfärdighet? Skulle den kapitalistiska utsugningen vara bättre än den socialistiska?
Det har visat sig vara omöjligt att åstadkomma rättvisa med mänskliga medel. Ska man göra ett försök, måste man ha batonger, skjutvapen och straffanstalter. Detta leder till fortgående förtryck. Förtrycket i väst är sannerligen inte mindre, om än mera sofistikerat.
Problemet ligger inte i kommunismen eller kapitalismen, problemet ligger i en avfällig, institutionaliserad och mycket mäktig kristenhet.
Ge oss idealen, ge oss förebilderna, ge oss mönsterbilden tillbaka, men, framför allt: Ge oss den kraft som gör det möjligt att besegra den bastion av girighet, egoism och materialism som har blivit så oerhört dominerande i vårt liv och vårt sätt att vara!
Församlingen kan ta sig ur penningmaktens förfärliga järngrepp och bli en andlig maktfaktor i tiden. Men den kan inte existera om vi ska applicera det profana samhällets olika mönster och föreningsmodeller på verksamheten. Guds församling är ingen verklighetsfrämmande gemenskap av andeväsen.
I Bibeln ser vi att det finns en ekonomisk ordning och en rättsordning för den kristna församlingen. Om den vill, så kan den genom den helige Andes kraft förverkliga mönsterbilden. När den reduceras till sanna och rätta proportioner får den också stå fram med den makt som den fått sig delegerad, då den tar Jesu budskap på allvar och fattar att sant församlingsliv är att överlåta sig helt till Herren Jesus Kristus.
Det finns definitivt inga rekommendationer eller befallningar för den kristna församlingen att gå in i rollen som folkvald, eller på annat sätt delegerad maktutövare i politiska institutioner eller statliga organ i tiden.
Så länge den kristna församlingen finns på jorden i tiden, så kommer församlingen att rida spärr mot alla vilddjurskrafter, i kraft av sin blotta närvaro, och genom den helige Andes inneboende. Församlingen behöver inga politiska mandat eller taburetter för att vara salt och ljus. Guds församling är sanningens grundfäste och stödjepelare.
