Bibelstudium av Paulus Eliasson
Att halleluja är en livsstil och en vandring. Att halleluja är att låta sitt liv förvandlas av vem Jesus är, och sedan gå ut i världen och se den förvandlas av evangeliets kraft. Prisa Herren!
Jag har de senaste åren intresserat mig för de ord som ofta används av kristna i möten och i samtal om Gud, men sällan annars.
Ett sådant ord är ”halleluja”. Det är ett känt uttryck bland både kristna och icke troende. Då vi reste ett mötestält i Oslo centrum sommaren 2018 kom en torghandlare från Saudiarabien bort till mig och frågade på bruten norska: ”Ska det bli hallelujamöten här?” Det kunde jag bara bekräfta.
De flesta vet nog att halleluja betyder ”prisa Herren”. Det kommer från de hebreiska orden ”hallel” (”prisa” eller ”lova”) och ”Jah” som är en förkortning för Jahve, som är Guds namn, oftast översatt med ”Herren” i våra biblar.
Det är viktigt att lägga märke till att ordet inte är en interjektion. Det betyder egentligen inte ”Lovad vare Herren”, även om vi nog som regel använder det i den betydelsen när vi ber och sjunger. I stället är det ett imperativ, en uppmaning: ”Lova Herren!”, och den grammatiska formen säger att uppmaningen riktar sig till flera personer. Psalmisterna som använder ordet riktar sig alltså inte till Gud, men till sina åhörare: ”Ni som hör den här psalmen, ni ska lova Herren!”. Det kan därför vara en hjälp om man tänker sig att vi blir uppmanade ”att halleluja”, det vill säga ”att prisa Herren”.
Vad betyder det att prisa?
Även om vi har förstått ordet halleluja, så återstår ändå frågan: Vad betyder det att prisa någon? ”Pris” och ”lov” är ju heller inte ord man använder väldigt ofta.
Man kan beskriva vad hallel är med tre ord: Skryt, beröm och pris.
Skryt är ett ord med negativa konnotationer, eftersom skryt som regel handlar om oss själva. Vi talar vackra ord om vilka vi är och vad vi kan – gärna med lögn och halvsanningar som krydda – och det kallas för skryt.
Något bättre är väl att berömma någon? Det är när vi talar med någon, och talar goda ord om hur vi uppfattar dem, person till person.
Men pris är att tala om någon. Vi berättar för en person om en annan person, ”han är duktig”, ”hon är framgångsrik”, ”de är vackra”.
Så när vi säger att vi ska prisa Gud, så handlar det om att tala vackra ord om Gud, och man gör det i huvudsak inför andra människor.
– Men vänta! säger du, jag trodde att man prisade Gud när man talar med honom – man kan väl inte bara lova Gud när man pratar med andra? Och du har helt rätt. Du kan prisa Gud när du talar med honom – men det är inte det enda, och heller inte det viktigaste. Tre verser från Psaltaren ger tre olika perspektiv på att lova Gud:
– Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga (hallel) ditt namn, du den Högste, att på morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet … (Ps 92:2).
Denna sabbatspsalm säger att man kan lova Gud på morgonen och natten. Det ger ett intryck av något man gör i sin ensamhet – eller i alla fall bara med den närmaste familjen. Det är ett sätt att lova Gud.
En annan psalm säger:
– Jag ska tacka dig i den stora församlingen, prisa (hallel) dig bland mycket folk (Ps 35:18).
Nu talas det om församlingen. På Davids tid (det är han som har skrivit denna psalmen också) fanns det ingen församling som den vi ser i Nya testamentet, men Israels folk samlades ändå regelbundet för att tillbe Gud. Det handlade om högtiderna i Jerusalem och andra tillfällen. Det är där, bland de gudfruktiga, som David vill prisa Herren. Han vill berätta om vad Gud har gjort för att uppmuntra sina vänner i tron. Prisa Gud är alltså något vi gör tillsammans, som troende.
En tredje vers säger så här:
– Jag vill tacka dig bland folken, Herre, lovsjunga (hallel) dig bland folkslagen (Ps 57:10).
Här handlar det tydligen om att prisa Gud inför människor som inte känner honom. Med moderna ord kan man tala om evangelisation, mission och det att vittna för människor om Gud.
Hur ska vi prisa Gud?
Man prisar Gud när man uttrycker vem Gud är och vad han gör. Det kan man naturligtvis göra på många sätt. Man kan tala, skriva, sjunga, spela … Den sista psalmen i Bibeln beskriver pris till Gud med instrument:
– Prisa honom med basunklang, prisa honom med lyra och harpa. Prisa honom med tamburin och dans, prisa honom med strängar och flöjt. Prisa honom med ljudande cymbaler, prisa honom med klingande cymbaler. Allt som andas ska prisa Herren! Halleluja! (Ps 150:3-6)
Här verkar det som att psalmisten vill spränga gränserna. Han talar om olika instrument. Musikinstrument är uttryck för väldigt mycket. I musik samlas männi-skans kreativitet, konstfärdighet, visdom, talang, träning, passion, kunskap, kultur, hantverk – och mycket annat som är unikt mänskligt. Jag tror att psalmistens idé är att vi ska vara kreativa: ”Ta det du har, och prisa Gud med det!”
Inte minst ska vårt liv vara en lovsång till Gud. Vi är kallade att älska, vårda, förlåta och tjäna varandra. När vi gör det är vi en reflektion av vem Gud är, och därigenom prisar vi honom.
Men vi ska heller inte glömma bort att det faktiskt handlar om det personliga vittnesbördet också. När vi samtalar med människor kan vi välja var vi sätter fokus. Handlar konversationen om mig, eller handlar den om Gud?
Varför ska vi prisa Gud?
När man svarar på den frågan är det lätt att säga sånt som är sant men samtidigt lite abstrakt. Vi säger saker som: ”Prisa Herren, för han är god, härlig, rättfärdig. Han gör under, hjälper den svage. Han är upphöjd!” Och det är sant, men kanske lite otillgängligt för gemene man.
Därför vill jag ta ett exempel på hur fantastisk Gud är. Jag vill inte bara tala om att prisa Gud – jag vill använda den här artikeln till att skryta lite om min fantastiske frälsare. Jag vill halleluja.
Ett uttryck som ofta förekommer i Bibeln är att Gud är upphöjd:
– Jag vill lovsjunga Herren, högt är han upphöjd (2 Mos 15:1).
Vad betyder det att vara upphöjd eller upphöja någon? Det låter abstrakt, men egentligen är det sådant vi sysslar med dagligen. Vi upphöjer nämligen gärna oss själva. Vi skapar berättelser om oss själva som är mer eller mindre sanna, och vi strävar mot upphöjelse. Nästa steg på karriärstegen. Nästa lönehöjning. Grannen ska beundra min trädgård. Mina syskon ska avundas min bil. Vi vill upp. Vi vill upphöjas.
Så upphöjer vi också andra. Det kan vara kungligheter, atleter, artister eller andra – vi ger dem en position som baseras på deras position, rikedom, utseende eller fysiska prestationer. Har du någon gång satt upp ett plakat på din favoritartist över sänggaveln? Det är upphöjelse.
Men Gud är alltid annorlunda än oss. Hans upphöjelse handlar om något helt annat. I ett samtal med en judisk lärare gör Jesus följande märkliga påstående:
– Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv (Joh 3:14-15).
Det här är en annorlunda upphöjelse. Jesus refererar till en händelse flera hundra år tidigare, då Israels folk hade blivit bitna av ormar och var på väg att dö. Gud sa då att Moses skulle göra en orm av koppar och sätta den på en stång – och att alla som såg kopparormen skulle bli helade. På samma sätt som den ormen blev upphöjd, säger Jesus, ska han själv upphöjas. Och målet med hans upphöjelse är inte självförhärligande, men att människor ska få leva.
Hur blev då Jesus upphöjd? På en guldtron? Med en krona? Med en mantel av purpur? Med hyllande härolder? Sanningen är att upphöjelsen som han talar om är upphöjelsen på ett kors. Där var hans krona av törne, och hans kungliga mantel det blod som rann på hans rygg. Det var ingen som ropade ut hans kungliga storhet, men plakatet som sattes över hand huvud sa: ”Jesus från Nasaret. Judarnas konung.” Hans dödsdom var hans härold.
Jesus är ingen krigskung som svingar sitt svärd över döda fiender. Han är heller ingen bejublad sångare eller skådespelare. Han vinner inte seger med vapen, och är inte prisad för fysiska prestationer eller sitt utseende. Han vinner seger genom att dö för sina fiender. Han bryter dödens makt genom att själv dö.
Det här är så pass märkligt att när Jesus själv förklarar det så förstår människorna omkring honom ingenting. Jesus sa i Johannes 12:31-34:
– Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig. Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
Då sade folket till honom: Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?
Ja, vad är det för en människoson? Människosonen var den karaktären man kände igen från profeten Daniels visioner. Daniel talade om en människoson som kom med skyarna och upprättade Guds rike på jorden. Man läste denna profetian och tänkte sig en politisk furste från Gud som skulle regera med makt. Men Jesus säger att Människosonen ska vinna seger genom att upphöjas på ett kors. Vad är det för en människoson?
Jesus framställs i hela Nya testamentet som så otroligt kontraintuitiv. Han gör det oförväntade, och uppenbarar Gud på ett sätt som ingen hade tänkt sig. Det är det som är så fantastiskt med Jesus! Det är därför jag älskar honom. Och det är därför jag önskar att du ska lära känna honom. Jag vill att du ska bli med i skaran som upphöjer honom som blev upphöjd på ett kors!
Hela Bibeln är uppbyggd runt Jesus, och hur han på ett helt revolutionerande sätt vände upp och ner på alla våra föreställningar. Guds församling består av alla dem som är fascinerade och hängivna inför det stora som skedde då Jesus dog. Vi faller ner inför honom i beundran och tillbedjan. Det är den naturliga konsekvensen av att se Jesus sådan som han är. Vi vill halleluja.
Bli ett hallelujafolk
Vad betyder det här för dig och mig, idag? Jag tror att Jesus önskar att hans församling ska bli ett halleluja-folk. Inte bara ett folk som säger ”halleluja” men som ”hallelujar”. Att halleluja är en livsstil och en vandring. Att halleluja är att samlas med syskon för att sjunga och be. Att halleluja är att gå ut på gator och torg för att berätta om Jesus och hur underbar han är. Att halleluja är att ge hungriga mat, nakna kläder och hemlösa tak över huvudet. Att halleluja är att låta sitt liv förvandlas av vem Jesus är, och sedan gå ut i världen och se den förvandlas av evangeliets kraft. Prisa Herren!