Livets under

ORAL ROBERTS Naaman, general för den syriske konungens arme var en tapper man, men han var en spetälsk Och Elisa sände en budbärare till honom och sade: ”Gå bort och bada dig sju gånger i Jordan så skall ditt kött åter bliva sig likt, och du skall bliva ren.” (2 Kon. 5: 1, 10.) Livet är en underbar och ovärderlig gåva från Gud. Det är människans dyrbaraste egendom. Millioner av dollars har utgivits i försök att förlänga människors liv. Jag har känt rika män, som när de har legat för döden, skulle ha givit allt vad de ägt, om de hade kunnat få livstiden tillbaka eller förlängd. Men människan kan ej skapa liv emedan det är kontrollerat av Gud. Medicinsk vetenskap kan göra mycket för att hålla en person levande och hjälpa till med helandet men det kommer en tid för varje människa då ej heller de bästa doktorer kan göra något. Endast Gud kan giva oss livets gåva. Bibeln säger oss, att Jesus Guds son är liv. Han sade: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Och eftersom Gud har givit livet åt oss människor, så är han också i stånd att hela oss från vilken sjukdom som helst som må hota att förkorta våra liv. På samma sätt som livet är ett under så är också helbrägdagörelsen övernaturlig. Det är en del av livets under. Jag påminner mig, att jag en gång talade med en doktor om helbrägdagörelse. Jag sade: ”Du är en medicinskt utbildad man och tränad i att hjälpa sjuka och skadade människor. Tror du att folk kan bli helade genom tron på Gud? Tror du på under? Jag kan aldrig glömma hans svar. Han sade: ”Pastor Roberts, alltid när någon patient kommer till mig för behandling, och jag är i stånd att hjälpa honom, ser jag ett under. Jag anser det så, att när helst en person tillfrisknar efter en sjukdom eller skada – när helst helande förekommer i en människokropp så har ett under skett. Ett exempel av helbrägdagörelse. I Bibeln finner vi berättelsen om “Naamans helbrägdagörelse. Kristus hänvisar till Naamans lielande som ett under och framställer det som exempel. Naaman var en stor man vars namn var känt och respekterat i hela Syrien. General över konungens arme. Han var en tapper ledare, som hade hjälpt till att skaffa frigörelse för Syriens folk. Konungen uppskattade honom högt och höll honom i stor ära. Naaman hade lett sin armé under många anfall mot länder i närheten av Syrien. Många fångar hade blivit tagna under dessa plundringståg och förda till Syrien för att arbeta som slavar. En av dessa var en ung flicka från Israel. Denna flicka hade han tagit hem som tjänsteflicka för sin hustru. När denna lilla jungfru var tagen till Naamans hus, började hon se sig omkring och såg att Naaman var en man med rikedom, ära och position. Hon såg att han stod i gott förhållande till konungen och var beryktad i hela landet – – men trots allt detta var Naaman spetälsk. Han hade blivit angripen av denna fruktade sjukdom och ingenting var i stånd att bota honom. Nationen sörjde för Naaman den store hjälten, emedan han höll på att dö av spetälska. Spetälskan ansågs under Naamans tid vara den värsta sjukdomen och räknades som obotlig. När en person var angripen av spetälska blev hon skild från sin familj och sina kära, utestängd från staden och från alla praktiska göromål och räknades som död. Familjen sörjde för honom som för den som hade dött. En spetälsk var faktiskt som en levande död, och om en spetälsk tillfrisknade var det nästan som han hade kommit tillbaka från graven. Kunskap är en mycket viktig sak. Eftersom tiden gick blev den lilla israeliska flickan mer och mer van med sin omgivning. Hon började känna aktning i sitt hjärta för den store generalen, och hon hade medlidande med honom för hans lidande. Så en dag gick den lilla slavflickan till sin husmoder och sade, ”Om din man ville resa till profeten Elisa i Israel skulle han snart bli helad från sin spetälska.” Den israelitiska flickan kände sin Gud. Hon kände också Elisa, och hon Visste att alla slags sjukdomar kunde man bli helad från genom Guds kraft. IIon visste detta och var ej rädd att tala om det för andra. Det är viktigt att veta. Denna flicka visste, att Gud var Villig och i stånd till att möta folkets behov. Hon visste, att Gud är god, älskande, nådig, öm och vänlig mot människor. Att veta detta kan betyda liv. Naaman kände icke Gud personligen såsom hans hustrus tjänsteflicka gjorde. Han förstod ej huru Gud arbetade, så genast det var sagt att Gud kunde hela honom, började han behandla Gud så som han var van att behandla människor. Han tog fram sina vagnar och hade sina tjänare att lasta dem med många dyrbara gåvor och drog iväg med ett stort kompani av hästar och vagnar med mycken prakt, ceremoni och högtidlighet. Detta var det sätt på vilket Naaman var van att behandla folk, när han önskade något. Han reste tills han slutligen kom till det hus i vilket Elisa bodde. Där Gudsmannen bodde. Han presenterade sig i sin kungliga höghet. I sin praktfulla uniform och rikedom som han hade i sin besittning. Ett bud gick in och sade till Elisa, ”General Naaman av Syren väntar utanför med många gåvor. Han önskar att bli helad från sin spetälska.” Men detta var ett felaktigt tillvägagångssätt. En person kan ej köpa helbrägdagörelse från Gud med en summa pengar eller gåvor. Elisa visste det. Han visste att Naaman var mycket stolt, och att han ej ärade Gud. Elisa brydde sig ej ens om att gå ut. Han sände en tjänare med budskapet till Naaman.” Säg till Naaman om han önskar bli helad från sin spetälska måste han gå och doppa sig sju gånger i floden Jordan.” Detta var ett hårt slag mot Naamans högmod. Han hade rest en lång väg hit med många och dyrbara gåvor, och nu blev han tillsagd genom en tjänare att gå och doppa sig i det smutsiga, leriga Jordan. När Naaman hörde profetens befallning for han ut i vrede. Han sade: ”Jag tänkte, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och åter över stället och så taga bort spetälskan. Varför skulle jag bada i Jordan? Floderna hemma är rena och kristallklara. De är bättre än allt vatten i Israel. Jag vill gå och två mig i dem och bli ren.” Naaman önskade att bli helad. Men Elisa ställde denna man från Syrien, ett land som föraktade Israel och Israels Gud, mot väggen. Floden Jordan hade en djup religiös mening för Israeliterna. Det var denna flods vatten Gud hade rullat tillbaka för att låta Israel gå torrskoda igenom. Elisa visste, att Naaman önskade helbrägdagörelse men icke var beredd att mottaga Gud och hans folk. Naaman önskade bli helad men på det sätt som han själv ville. Elisa ville lära den högmodige gamle generalen att han måste acceptera Guds väg, – att han måste vända sig bort från sig själv och lära sig lydnad för den levande Guden. Bibeln säger: ”Lydnad är bättre än offer”. Detta såger, att det är bättre att av hjärtat enfaldigt lyda Gud, än att göra stort offentligt sken av att vara religiös. Naaman var fullkomligt villig att offra något av sin rikedom. Han var ivrig för formfulla ceremonier och ritualer, men han var ej beredd att lyda Gud. När gudsmannen talade om för honom vad han skulle göra, blev han vred och bröt nästan ut i raseri. Profeten lärde också Naaman en annan läxa – att det var en väg för varje person att bli helad, och att vägen att bli hebrägdagjord är Guds väg. Vi begränsar allt för ofta Gud genom att söka få det att ske på vårt sätt. Vi gör föreskrifter och bestämmelser om hur vi vill Gud skall handla. Vi vill diktera Gud att handla efter våra bestämmelser, och giva oss vad vi önskar i överenstämmelse med våra planer, och då Gud ej alltid vill möta oss på det sätt vi föreskriver, så begränsar vi honom. Vi tänker att Gud kan hela oss bara på ett visst sätt, och att han kan hela oss bara från vissa sjukdomar, men vi tar fel – vi begränsar Gud. Ingenting är för svårt för Gud. Ett av de största under jag kan minnas hände i början av min verksamhet. Genom detta under lärde jag att aldrig begränsa Gud. Jag förstod att ingenting är för underbart för honom, emedan han kontrollerar livet. En kvinna kom med en liten pojke till mig. Han gick på kryckor, Hon sade, att detta hennes barn hade fötts utan höftled. Jag talade om för henne att jag helt enkelt icke hade tro för barnets helande och att jag kände det, som att jag ej kunde bedja för det. Jag sade henne, att jag trodde att helbrägdagörelse’var för tillfrisknande eller återställande av sjuka delar av kroppen och icke för återställande av saknade organer eller lemmar. Som du ser, så hade jag i mitt sinne begränsat Gud. Kvinnan tittade just på mig och sade: ”Broder Roberts, jag begär ej att du skall ha tro för mitt barn. Allt jag Önskar du skall göra är att lägga din hand på honom och bedja. Jag vill tro och Gud vill hela mitt barn.” Jag sade henne: ”Jag vill bedja, men du får tro.” Jag minns hur ‘jag kände det, när jag vidrörde den plats där barnets höftled skulle ha varit. Jag bad och så sände jag bort modern och barnet. Ingenting syntes hända. Nästa kväll när jag anlände till tältkyrkan, mötte en av mina medhjälpare mig vid bilen och berättade för mig, att den lille gossen var tillbaka och hade blivit presenterad för publiken. Jag frågade: ”Men vad.” Han svarade: ”Gud har helat honom och givit honom hans höftled.” Senare såg jag pojken. Han gick upp till mig utan sina kryckor och något tecken av att* halta. Det första jag gjorde var att känna på hans höft. Det var uppenbart att höftleden hade kommit in sedan jag vidrörde honom förut. Modern berättade för mig, att hon hade återvänt till doktorn samma dag. Röntgen visade att gossen hade en fullkomligt normal höftled där det förut ej fanns någon. Han hade en led som kommit genom ett under. Utan tvivel hade han erfarit ett livets under. General Naaman försökte diktera Gud. Han hade räknat ut hur han skulle bli helad, och han blev arg när profeten Elisa föreslog en annan väg. Han var så arg, att han var redo att återvända till Syrien utan helbrägdagörelse, men hans tjänare gav honom ett gott råd. Tjänaren sade: ”Min herre, om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du då icke ha gjort det? Huru mycket mera nu, då han allenast har sagt till Dig: ”Bada dig så blir du ren?” Naaman stannade. Han tittade på tjänaren som hade vågat giva råd till en general, och plötsligt förstod han, att tjänaren hade rätt. Det var han, Naaman, som hade handlat fel, så han tog tjänarens råd. Till denna tid hade han ej vetat vad tro på Gud var. Han hade tro – så mycket tro att han lämnade Syrien och gjorde denna långa resa för att se Guds profet, men i verkligheten hade han handlat på någon an* nans tro. Nu slutligen började han förstå att han måste sätta sin tro till Israels Gud. Han gick ned till det gula, leriga, smutsiga Jordan. Hoppade i vattnet och började doppa sig själv i det. Han doppade sig en, två, tre gånger, men ingenting hände. Han släppte sin tro lös. Han lydde. När han kom ut ur det leriga vattnet var hans kött friskt som en ung gosses kött. Han var helad. Generalens kött var ej mera befläckat av spetälska. Han hade mottagit ett under genom ett vidrörande av Gud. Hans nya kött var ett under. Han var fullkomligt helbrägda, och han var ett levande under. Titta på Naaman när han komupp från floden Jordan! Han synes ej vara densamme som förut. Han är en ny man. Han har förändrats. Hans kött är fläckfritt och rent. Men det är mera än hans kropp som är förvandlat. Han hade kommit inför Gud ansikte mot ansikte. Giv akt på honom när han triumferande rider tillbaka till Guds profets hus! Lyssna till hans röst, som klingar så stark och klar när han säger, ”Se nu vet jag att ingen Gud finnes på hela jorden utom i Israel.” Vilken seger! Vilken triumf! Naaman hade ej endast funnit helbrägdagörelse för sin kropp han hade också funnit Gud, och när han fann Gud fann han livet. När en person mottager helbrägdagörelse blir det förvandling. Hela livet förvandlas då man får erfara helande kraft från Gud. Bibeln säger, ”Trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet” (Jak. 5:15.) Gud giver oss under fritt, Han bara begär av oss att vi skall giva oss själva åt honom. Gud önskar att vi skall ha liv och hälsa. Han önskar att hans folk skall erfara under av livet. Jesus sade, ”Jag har kommit för att de skola hava liv – och hava över nog.” (Joh. 10: 10.) Många ser Gud så fjärran långt avlägsen, långt bortom solen, månen och stjärnorna. De känner det som om han är så stor så att han ej befattar sig med dem i deras ringhet. Han är för upptagen för att bekymra sig om eller ine gripa mot det som håller på att förstöra deras liv. Men Bibeln visar oss att Gud är en god Gud, att han är en Gud med liv, att han är nära dem som söker honom. En närvarande hjälp i tider av nöd. Har du erfarit livets under, som kommer då du överlämnar din vilja åt Gud? Du kan finna fullkomlig tillfredsställelse, fullkomlig hälsa och fullkomig lycka i Gud. Han är god, och han har lovat oss överflödande liv. Jesus kom för att bringa livets under. Han kom för att göra mera av dig än du är – giva dig mera än du har. Genom Kristus kan du leva ett nytt liv – ett överflödande liv. Översatt från engelska av Oscar A. Karlson.