LOVEN GUD I FÖRSAMLINGEN!

E. C. David, Israels ljuvlige sångare, var en kristen, som kände till jubel och lovprisning. Han kände också Väl till vilken mäktig kraft, som utlöstes genom lovsången. Därför uppmanar han oss genom sina psalmer gång på gång, att Vi skall prisa Herren. Låt oss se på lovprisningens stora värde för oss som enskilda och församling. Genom vår lovprisning skapar vi tro, där det råder nöd, bekymmer och svårigheter. En lovprisande kristen bär en frisk trosatmosfär med sig var hon går. Detta vet satan, och därför gör han allt han kan för att stänga till munnen på dessa jublande läsarer Några har han lyckats med, sorgligt nog. Jesus är mäktig att lösa dem igen, som han löste kvinnan i Luk. 13:1017, som satan ,hade hållit bunden i arton år. Det står att hon rätade på sig och prisade Gud, halleluja, och alla motståndare fick blygas, även synagogsföreståndaren, men folket gladde sig över vad jesus gjorde. Prästen Sakarias hade satan lyckats tysta munnen på genom den farliga otron. Han fick besök av ingen mindre än ängeln Gabriel. Han kom direkt från himmelen med ett trons budskap om bönhörelsea. Gud hade sänt honom med detta glada budskap: ”Frukta icke, Sakarias, ty din bön är hörd, och din hustru Elisabeth skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.” Hur reagerade han inför detta trosbudskap? Ja, lyssnai ”Hur skall jag veta detta?” sade han; Han tänkte då på hur gammal han var, och hur gammal Elisabeth var, och så tänkte han: ”Det går inte för Elisabeth att föda en son, nu på sin ålderdom!” Det dröjde säkert länge därinne i templet, för det står ju att folket stod och väntade på Sakarias. Tänk om han hade trott budskapet såsom Maria, som sade till ängeln: ”Se jag är Herrens tjänarinna. Ske mig som du har sagt!” Luk 1:38. Då hade han haft ett friskt trosbudskap att bära fram till folket, som stod där hungrande efter livets 0rd. Han kommer i stället stum ut ur helgedomen. Må Jesus hjälpa oss att tro enkelt och barnsligt på honom, så att vi inte står där stumma av otro inför de hjälpbehövande. Men Sakarias blev härligt löst igen, tack och lov! När barnet J0hannes föddes skulle han omskäras efter åtta dagar, och så skulle han ha ett namn. Ängeln Gabriel hade sagt till Sakarias, att han skulle giva honom namnet Johannes, Elisabeth sade att han skulle heta Johannes. Men de andra, som var där sade: ”I din släkt finnes ju ingen, som har det namnet.” Då påminde Sakarias sig om vad ängeln Gabriel hade sagt, därför skrev han på en tavla: ”Johannes är hans namn.” I och med detta bröt han med otron och med släkten, den vrånga släkten, som alltid skulle vara med. Då återfick han tro, och hans mun öppnades, och tungan löstes. På nytt får han prisa Gud och profetera, halleluja! fa, Gud hade tilldelat tron alla välsignelser, inte en finns kvar till otron. Det hjälper inte om det är fråga om präster eller predikanter. Gud har inte anseende till personen. Du, som är trosfrisk, var på din vakt när satan kommer med sina listiga angrepp, så att du inte blir stumt Och du som är tyst och torr, prisa Herren igen, för att han löser de bundna, ty utsikterna är alltid lika ljusa som Guds löften är fasta. Då skall du snart åter börja jubla och lovprisa Herren, till stor välsignelse i den församling du tjänar. Vi blir också starka i Herren, när Vi lovprisar honom. Guds lov och inre kraft går alltid hand i hand. Jag läste, att det fanns en del kristna i England fordom, som blev smävdade på grund av att de sjöng psalmer och prisade Gud. Dessa kallades för Cromwells järnsidor. Cromwell var en mäktig engelsk fältherre på den tiden. Ja, tack och lov, Guds psalmsångare har järnsidor. Läs Efes. 521819. Många vill tala illa om varandra, men här står det att vi skall tala till varandra i psalmer, lovsånger och andliga visor. Vi skall också sjunga och spela till Herrens ära i Våra hjärtan, och så klappar vi i händerna allesamman. Ps 47:2. Då blir vi riktiga järnsidor mot all världslighet, som vill tränga in i församlingarna i dag. Glory, glory, glory, halleluja! Perioder av andlig kraft i församlingarna är alltid sådana, som genljuder av Guds lov. Lovprisningen och tacksägelsen är upprättelsens signatur. ”När Herren åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande. Då blev Vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel” Ps. 126:12. Upprättelsen började med Guds folk,Esra 1:5, med Sion, De tog ned harporna från pilträden och farväl till dem som plågat dem, sedan drog de åstad ut i frihet under jubel och sång. De utomstående sade: ”Låt oss gå med eder, ty vi har hört att Gud är med eder” Sak. 8:23. Ja, när Herren är med sitt folk, då hörs det. 4 Mos 23: 21. De segrar då över sina fiender. När Israels barn, med Mose i spetsen, hade kommit över till andra sidan av Röda havet, och egyptierna, med Farao i spetsen, låg på dess botten, då sjöng Mose och Israels barn en härlig lovsång, 2 Mos 15. Profetissan Mi* riam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans, 2 Mos 15:20. Ja, vem kunde hindra de dansande, när egyptierna var tillintetgjorda och Israels stammar var fria från sina plågare? Hur skall vi komma in i denna härliga frigörelse och lovprisning? Många är inne i denna härliga frihet. De jublar inför Guds ansikte, men dessa har också betalat priset. De sjunger: ”Dåre för världen (och även skenkristna) men salig i Gud. Det är underbart!” Men till dig, som står på stranden, när strömmen flödar, vill jag säga: ”Det är enkelt, men på samma gång svårt att komma in i denna ‘harliga jubelatmosfär, ty det gäller ju livet. Man får inte vara rädd om prestigen, som är en finare benämning på högmod. Människan är av naturen stolt, och fast det inte finns någon nåd för gamle Adam, så vill han gärna vara med och bromsa. Han går gärna med på både hön och fasta, harn han slipper att dö. Men gamle Adams plats är på själens kyrkogård, Där skall han ligga, och reser han sig upp så använd trons stav att kuva honom med. Jesus blev den siste Adam, en levandegörande ande, 1 Kor 15:45. De andra adamspersonerna dog i dopets grav, Rom 6:4. Så skall vi då hålla före att vi är döda från synden, och lever för Gud, och vandrar i ett nytt väsende i liv. Låt inte konung Jag vara med och regera! Hör inte på honom, när han säger, att du kan offra lite penningar till Guds verk i stället för lovers offer. Du hör ju till de stilla i landet. Du gör det du kan, och så kan du inte mer. Jag uppmanar dig då att citera högt Ps 4:6, ”Offren rätta offer, och förtröstan på Herren.” Manar Herren dig att offra pengar, så gör det, och manar han dig att offra lovets offer, så gör det. Då blir det rätta offer, och sedan kan du förtrösta på Herren. Det kanske inte blir så lätt i början, men det blir efter Ordet, och då står Gud bakom sina löften. Men det är här fråga om lovets offer. Att jubla när man är salig, det’ är inget offer. Men när det går emot, när jaget är emot, när torra läsare är emot, när satan är emot, då är det offer att prisa och lova Herren. Vågar du bryta med allt, och göra som David i Ps 27:6? Han säger: ”Jag vill offra i hans hydda jublets offer”. Ändå hade han fiender runt omkring sig. Gör du så, då skall Herren göra med dig som han gjorde med David, han skall lyfta dig upp i segerställning högt över dina fiender. Nu kommer vi till den enkla troshandlingen, som består i att vi öppnar vår mun vitt upp och prisar Herren, Ps 81:11. Uppmaningen i texten gäller även oss. Loven Gud i församlingarna! Ja, men det går väl ändå säger du. Jag kan väl lova Gud i hjärtat, tyst för mig själv! Det är väl inte alla, som skall prisa Gud högt. David säger, att Herren lade i hans mun en ny sång, Ps 40:4. Gud öppnade inte munnen på David och lade ner denna sång. Nej, han fick själv öppna munnen, då lade Herren ned i hans mun en äkta lovsång. Jag tror att alla, som har fått syndernas förlåtelse, har fått denna lovsång nedlagd i munnen, och har Herren lagt den där, så finns den där, hur det än känns. Det var inte i hjärtat, men i munnen lovsången lades. Därför säger David: ”Med jublande läppar lovsjunger min mun, Ps 63 :6. Och i P5 71:8 säger samme författare. Låt min mun vara full av vad? AV knot, av skvaller, av tvivel, nej, av ditt ord. Herrens lov, inte mitt lov, inte människors lov, Herrens lov! Hela dagen säger han. Ingen tid blir över till skvaller då. Tänk så härligt! Man behöver aldrig känna äckel, fastän smaken därav finns kvar i munnen hela dagen. O min käre vän, börja prisa Gud. Gör denna enkla, men dock svåra troshandling, i som Gud fordrar av dig. Lova Herren i församlingarna, och du skall bliva till välsignelse både för dig själv och för andra. Tänk om vi alla troende komme in i församlingen med tacksägelse, och komme inför hans ansikte med fröjderop, Ps 100, om vi alla endräktigt och med en mun prisade vår Herre Kristus, Rom 15:6, när vi kommer tillsammans i våra möten. Då skulle snart mörkrets rmakter fly. Det är dessa osynliga fiender, som vi har att göra med i mötena, och som vill stänga, så att det skall gå trögt att sjunga och tala. Nej, låt oss i Jesu namn öppna eld med vår trosfriska lovprisning i början av våra möten, så skall mörkrets makter ge vika, som de gjorde fordom. Det står ju, att när David spelade på sin harpn och sjöng för Sami, kände hand lindring, och den onde anden ?Je/e ifrån honom, 1 Sam 16:23. Läs också 2 Krön 20:22! ”Så låtom oss då, genom honom alltid till Gud frambära ett lovets offer. Det är en frukt från läppar som prisa :hans namn.” Hebr. 13:15. Vad blir då resultatet av endräktigt lovprisande? Jo, all tröghet och bundenhet försvinner från början av våra möten, även otron, som är en envis fiende, får ge sig på flykten. Fariseerna, Jesu värsta fiender, flyr och alla negativa tankar försvinner från de rätta israeliterna. Du kan inte prisa Gud och tänka negativt på samma gång. Försök, får du se! Den som predikar känner en härlig öppenhet för ordet, det går ”smort”. Orden studsar inte tillbaka till predikanten igen. Nej, de sjunker ned i de öppna hjärtana. Halleluja! Det blir inte som när Severin Larsen predikade på en plats. Det var väldigt trögt och bundet i mötet. Läsarna satt och stirrade i golvet, när han predikade ordet. Då vände han på det och berättade en trevlig historia. Alla lyste upp med en gång. Han sade då till dem: ”Först gav jag er en näve korn, men det ville ni inte ha. Sedan gav jag er en säck hö, och det åt ni upp.” Må Jesus hjälpa oss så att vi aldrig föraktar det härliga Ordet. Nej, den som lever för Jesus och prisar honom, han har alltid god aptit. en sådan vill inte ha halmen när han kan få säden, Ordet. Han sitter och lyssnar sig till liv i saliga möten och känner sig inte besvärad av vare sig gäck, sömn eller vanmakt. Låt oss nu alla vara lydiga och lova Herren i församlingarna. Jesus skall då driva otrons härar på flykten och ge oss härliga pingstmöten med själar vid korset, med hälsa för sjuka kroppar och med dop i den Helige Ande och eld för de längtande. ,’Seger, seger, härlig blodköpt seger! Seger, seger, seger alla dar! Visst som Herren lever, Gudakraft han giver och åt den, som lyder, Seger alla dar!” Amen!