Vittnesbörd från höstens bibelskola
Ingegerd Fredriksson
Frid alla syskon! Jag är jätteglad att jag kom ner till bibelskolan, och att vi tillsammans får upphöja Jesus och vänta på hans tillkommelse.
Igår var jag med ute på torget och jag kan ju inte sjunga, så jag tänkte: Jag delar ut traktater istället.
Jag ställde mig lite framför dem som sjöng och började. Det var fler än jag som delade traktater, de stod lite runt omkring, så de flesta som kom fram till mig hade redan fått en traktat.
Jag satte mig på en bänk och bad så här: ”Gode Gud, visa mig någon som jag kan säga ett ord om dig till. Skicka mig till någon som behöver ett ord.” Så tittade jag mig lite omkring och då såg jag en kvinna som log emot mig, hon var kanske i 70-års åldern. Då gick jag fram till henne och frågade om hon ville ha en tidning. ”Ja, jag vill gärna ha en tidning och jag är så glad för att ni är här och sjunger, för ni är de enda som sjunger om Jesu tillkommelse”, sa hon. Och så började vi prata lite mer. Hon hade blivit frälst hemma och hade inte någon gemenskap. Och hon hade tidningen Flammor också, Holger Nilssons tidning. Hon hade sett att när posten kom, stod postkillen och läste tidningen utanför dörren. Det var hon så glad för.
Jag hälsade henne välkommen till oss, hon fick tidningen och jag visade henne ett nummer hon kan ringa. Jag tycker att det var fantastiskt att Gud svarade på bön, sådär på en gång.
I söndags var jag på ett möte hemma i Vansbro, och då sjöng en kvinna den här sången:
”Klädd i Guds frälsning jag står, domen ej mera mig når, rening jag har i hans sår, allt i min Gud jag förmår.”
Det är inte vi som ska prestera något, utan Jesus kläder oss med sin frälsning och vi får leva i den.