Ledare av Berno Vidén
Sista tiden kommer att vara som den första. Nya testamentets beskrivning av den urkristna församlingens liv och konsekvenser är idag mycket aktuell. På punkt efter punkt ser vi i dagens samhälle hur polariseringen mot kristendomen – mellan världen och Guds rike – tilltar. Samtidigt vet vi att utan Kristus så finns det inget hopp för någon människa på denna jorden.
Den kyrkliga traditionen har under historiens lopp fört den kristna församlingen långt bort från ett urkristet församlingsliv. Gudstjänsten som vi är vana att se den, var helt okänd för de första kristna. Då fanns inga helgade kyrkorum dit man gick för att lyssna till en predikan en eller ett par gånger i veckan. Däremot samlades man i vardagen i hemmen, eller utomhus på torgen där mycket folk rörde sig. De predikningar Nya testamentet presenterar för oss var inga skrivbordsprodukter. Snarare var det konkreta situationer man hamnade i som gav budskapet. Den helige Ande ledde och inspirerade:
Petrus predikan på Jerusalems gator under den första pingsten.
Petrus predikan inför domstolen.
Stefanus försvarar evangelium inför den religiösa eliten.
Paulus talar om ”den okände Guden” vid Atens aeropag.
Paulus försvarstal inför konung och överhet.
Då församlingen samlades var det omkring en naturlig mötesplats, där man på olika sätt gjort sig beroende av varandra; andligt, ekonomiskt och socialt. Klasskillnader som vanligtvis delade upp de olika sociala skikten, förekom inte i församlingen. Man delade med sig av det man hade utifrån vad var och en behövde. I gemenskapen fanns en genuin befrielse från egoism och materialism, men också från religiositet. Hemma i husen delade man brödet och lovade Gud. Paulus beskriver Gudstjänsten:
– när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse (1 Kor 14:26).
På samma sätt som vi ser hur förföljelsen mot kristna i våra dagar tilltar, var det under de första kristnas tid. Idag kan vi följa hur kristna på grund av sin tro på Jesus drivs bort från sina hem och länder och hamnar i flyktingläger. De som inte lyckas ta sig iväg blir svårt diskriminerade och påläggs att betala höga straffavgifter eller också avrättas de. Missionsorganisationen Open doors listade i dagarna fler än 50 länder där kristna lever under dödshot.
Även i västliga demokratier pågår en systematisk förföljelse mot dem som vill leva efter Guds ord. Har man fel värderingar gällande samliv, aborter och barnuppfostran är risken stor att råka ut för en kränkande särbehandling. Samhället förbjuder exempelvis föräldrar att själva fostra sina barn och ska tvinga in dem i det allmänna skolväsendet, trots att det finns andra både likvärdiga och bättre alternativ. Andra har förlorat sina arbeten för att de vägrar utföra aborter. En domare har blivit avsatt på grund av att han försvarat det bibliska äktenskapet mellan man och kvinna. Ett äldre par har tvingats att stänga sitt pensionat de drivit under många år eftersom de anses diskriminera homosexuella då de marknadsfört sig med en kristen profil.
Listan kan göras lång på hur land efter land genom modern och humanistisk lagstiftning kriminaliserar bibeltroende. På allvar debatteras i svensk media om det inte nu är dags att förbjuda barn att delta i religiösa aktiviteter; ”Revidera lagen om religionsfrihet – för barnens skull”, skrev en debattör på DN (26/2-16).
I USA protesterar Disney och andra stora namn inom filmindustrin mot att delstaten Georgia vill införa ett undantag för att skydda bibeltroende vigselförrättare från att bli åtalade om de vägrar viga enkönade par. Om lagen genomförs hotar filmindustrin med att lämna Georgia och istället satsa sina miljarder på någon plats där ”lagen inte diskriminerar”.
Bibeln beskriver vår tid som kärlekslös och laglös, där rätten förvanskas och ondskan upphöjs. En författare, Michael Brown, förutsade utvecklingen så här:
1) Homosexuella aktivister kommer ut ur garderoben.
2) De kommer att kräva sina ”rättigheter”.
3) De kräver att alla erkänner dessa ”rättigheter”.
4) De vill ta bort rättigheterna för dem som motsätter sig.
5) De vill placera dem som motsätter sig deras ”rättigheter” i garderoben.
Stötestenen för samhällsbygget är Jesus och hans ord. Samtidigt är Jesus församlingsgemenskapens (koinonia) grundsten. I Apostlagärningarna berättas om hur en svår förföljelse utbröt och ”de blev alla kringspridda”. Dock bar man med sig koinonia. Det som är fött av Gud övervinner världen.