Text: Arne Imsen
Allt färre vågar kämpa för de ofödda barnens rätt. Karriärister på samhällsstegen har inte råd att göra sig impopulära. De ofödda barnen saknar medborgerliga rättigheter, och deras rop drunknar i feministernas högröstade krav på självförverkligande. Mord i humanitetens namn är ingen okänd företeelse i historien. Men i alla dess historiska repriser är och förblir det laglöshetens filosofi i avskyvärt diaboliska former.
Lagstiftningen må från tid till annan tillåta eller förbjuda allteftersom den allmänna opinionen liberaliseras eller radikaliseras. Människovärdet borde dock vara okränkbart och stå över sådana temporära fluktuationer. Opportunismen har funnit sin nisch för sin förmenta frihet. Det låter onekligen imponerande medmänskligt med sympatiska utfästelser om att inget barn skall vara oönskat eller ovälkommet, och detta skall vetenskapligt fixas med koksalt, sugmaskin, skalpeller och andra operationsinstrument med läkarkåren som tillförlitlig garant.
Nu talar emellertid sannolikheten för att det oplanerade, oönskade och ovälkomna barnet inte upphör att oroa efter det att det har fått sin plats bland andra dödsdömda i rondskålar, hinkar, säckar och containers för diskret vidaretransport till andra lokaler och verksamheter. Då är det givetvis väl att det finns terapi och kemikalier med ångestdämpande och smärtstillande nedsövnings- eller bedövningseffekter. Modersinstinkten gör nämligen vanligtvis inte sorti med det avlivade fostret, varför allt talar för att den löftesomspunna aborten i verkligheten medför en retureffekt, en oförutsedd börda i groteska former, som patienten, modern, oförberett får i utbyte. Förlusten är nog, trots alla försäkringar om motsatsen, avsevärt större än vinsten.
Dessa skaror av förlorande mödrar formar ett ramaskri i tiden, vars rop förstärks till dånande anklagelser mot alla de synliga och osynliga krafter, som förförde och vilseledde dem att legalisera det Gud har brännmärkt såsom synd och därför förbjudit. Dessa mångmultiplicerade rösters skärande rop borde få mänskligheten att bäva.
Men ett avtrubbat släkte, som offrar sina egna barn på sina gudars altaren för sin materiella välfärd och personliga livslycka, kan inte inse eller förstå att dessa oartikulerade ångestrop finns uppsamlade i annat än rondskålar – i böneskålar mycket högre upp, och vars innehåll kommer att återvända mångmultiplicerat med apokalyptiska vredesdomar, vars inferno knappast någon dödlig förmår ana. Därför: Land, land, land – hör Herrens ord!
Mord i humanitetens namn är ju ingen i och för sig okänd företeelse i historien. Men i alla dess historiska repriser är och förblir det laglöshetens filosofi i avskyvärt diaboliska former. I detta perspektiv är det inte långsökt att betrakta den förment fria aborten såsom synonymt fenomen.
Förebilderna borde i sig själva vara så avskräckande att aborter tidigt och kategoriskt avfördes från dagordningen såsom tänkbart frihetsskapande alternativ för, framför allt kvinnans självständiggörelse.
Kvinnor i mångtusental bär tillsammans med sin förtryckta samtid på en skuldbörda ingen inblandad och medskyldig egentligen förmår bära. Alla desperata försök att slita sig loss från det arvet, leder generellt till permanent förhärdelse med slutlig katastrof i släptåget. Inga makter i tiden kan utradera de förfärliga skuldregister samtidens lytessynder och defekter ritat in i den enskilde individens samvete, med tilltagande oro såsom dominerande symptom. Frid kan inte erhållas med artificiella medel i pillerburkar, på buteljer eller kostbara terapier av mänskliga orakel och superbefriare inom vetenskap, filosofi eller religion. Herren Jesus Kristus är ensam och allena vägen till Gud, sanningen om Gud och livet i Gud, och hans profet försäkrar med gudomlig myndighet:
-Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN.
-Om edra synder än är blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de är röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.
-Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda. Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENs mun talat.
Så är du då delgiven kallelsen till en personlig rättsuppgörelse med din Skapare. Tredskas inte, utan kom till mötesplatsen – GOLGATA!
Frid kan inte erhållas med artificiella medel i pillerburkar, på buteljer eller kostbara terapier av mänskliga orakel och superbefriare inom vetenskap, filosofi eller religion. Herren Jesus Kristus är ensam och allena vägen till Gud, sanningen om Gud och livet i Gud.