T. B. BARRAT i ”De kristne menigheter”:
Församlingar Vi ej bör tillhöra
Församlingar vi ej kan sluta oss till.
Låt oss göra ett sammandrag av de tankar vi här har framhållit.
I. Man inbjöd aldrig en icke tro- ende till medlemskap i församling- en – icke med vett och vilja. ”AV de andra -dristade sig ingen att när- ma sig dem, men folket höll dem i stor ära.” Apg. 5:13. ”Därför var det ock utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek.” Hebr. 13 :12-13 På många platser tar de ”krist- na” samfunden in medlemmar om de bara har god karaktär eller står sig gott ekonomiskt eller har goda förbindelser i övrigt. De första kristna krävde personlig tro på Je- sus och upplevd frälsning första. ”Församlingar” som öppnar sina dörrar för icke troende människor – som medlemmar av församling- en – som tillåter icke troende att blanda sig i församlingens ange- lägenheter och styra dessa, såsom är fallet inom statskyrkan och den romersk-katolske kyrkan, och i de förvärldsligade ”fria” samfunden, kan du icke tillhöra som medlem och bevara det ljus Herren har gett dig. Du bör givetsvis icke an- sluta dig till dem! Guds ord för- bjuder det bestämt. (2. Kor. 6:15
-I7).
2. Församlingar som har barndop, kan man icke ansluta sig till. Man
bör ej heller tillhöra dem, antingen man som lutheranerna döper små barn för att de skall bli Guds barn, eller som metodisterna, som döper dem därför att de är Guds barn. De första kristna församlingarna visste icke något om spädbarns- dopet, och vi måste följa i deras spår. De första församlingarna an- vände endast nersänkningsdop. Be- stänkning eller överösninng med vatten är sådeles inget korrekt dop. Paulus säger: ”I haven ju med honom ’blivit begravna i do- pet. I haven ock i dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, han som upp- väckte honom från de döda.” Kol. 2:12.
3. Vi bör icke ansluta oss til och tillhöra församlingar, som har ett obibliskt system. Man visste inget om påvedöme, biskopssäte, årskon- feranser eller generalkonferanser, synoder eller landsråd med be- stämmanderätt över de lokala för- församlingarna. Varje församling var oberoende och hade självbe- stämmanderätt över sina inre an- gelägenheter. Den ena församling- en kunde söka råd av en annan, som den insåg kompetent till att vägleda och hjälpa. Apg. 15: 1, 2. Under de första församlingarnas tid var apostlarnas beslut avgör- ande för alla församlingarna, då dessa var inspirerade av den heli- ge Ande, Apg. 15:28, och även i våra dagar skall apostlarnas be- stä-mmelser gälla såsom försam- lingens grundlag. Något nytt till- lägg till Bibeln godkännes icke.
4. De församlingar som stänger för den helige Andes fria verksam- het och förkastar Andens dop med tungotal och nådegåvor, bör man icke tillhöra eller sluta sig till, ef- tersom de står i direkt strid mot Guds ord och den helige Andes verksamhet. Matt. 3:11, Apg. 2:4, 1. Kor. 14:39, 40.
5. Vi kan heller icke tillhöra för- samlingar eller ansluta oss till så- dana, som utnyttjar världsliga me- del för att främja Guds verk. Pas- tor Percy G. Parker berättar huru- ledes en baptistpastor tvingades lämna sin plats som föreståndare för församlingen därför att dia- konerna ville använda söndags- skolsalen för världslig underhåll- ning. De ville ha dans, kortspel, bridge, biljard, skjutbanor, spå- kvinnor, teater, konserter med möjlighet till att röka och dylikt. Pastorn uttalade: ”Församlingarna måste vakna och göra sig fria från alla sådana snaror.” Här hemma i Norge begagnar man sig fortfa- rande av basarer för att få medel till Guds sak. Man har icke gått så långt som i Amerika men Anden är ofta densamma.
”En annan babtistkyrka,” be- rättar Parker, ”motstod med kraft den inträngande modernismen”.
”Dr T. T. Shields var pastor i den bekanta Jarvis Street Church i Toronto. För några år sedan fanns där en stark grupp ”moder- nister” i församlingen. Dessa ofräl- sta män ville gärna kontrollera församlingen. Bland dem var det
sex, som var milionärer, och de menade att pengar var makt och rätt. Inför Gud var ingen av de- larna nödvändig. Fyra gånger be- gärde dessa milio-närer att ett för- samlingsmöte skulle utlysas, och de begärde att pastorn skulle förflyt- tas. De förlorade alla gångerna. Sista gången begärde församlingen att de skulle gå ifrån församlingen, och milionärerna med alla sina an- hängare tvingades gå. Modernis- men blev utrensad av församling- en, och sedan har det varit ständig väckelse i dr Shields församling. Det var det rätta sättet att be- handla saken på”.
Församlingar utan församlings- tukt, där det kanske endast är den världsliga överheten, som ingriper bestraffande när den borgeliga la- gen har blivit övertrampad, är icke platsen för frigjorda själar att vara.
6. Varje församling som öppnar sina dörrar för någon form av mo- dernism är en dömd församling, och ingen kristen bör kunna stan- na kvar som medlem där.
Församlingar som tillåter sina medlemmar gå på teater, bruka el- ler sälja tobak eller starka drycker, eller uppträda omoraliskt eller 0- rättfärdigt i affärslivet, eller på annat sätt, kan omöjligen bli ett andligt hem för härliggjorda sjä- lar.
7. Det är heller icke sunt att an- sluta sig till sådana som är vack- lande i sin för-kunnelse med hän- syn till de bibliska sanningarna. Då man öppnar för medlemskap för både dem som döper barn och dem som icke döper barn, utan an- vänder de troendes dop, då ger man rum för strid och splittring i själva församlingen, om man för- stås icke vill ge avkall på sin över- bevisning i dessa viktig spörsmål. Det samma gäller andra spörsmål av betydelse i Guds ord.
Forts. nästa nr.