Väckelseappell av Michael Hafsahl
Det var för min synd han hängde där. Jag kan inte lägga skulden hos Pilatus, inte heller hos soldaterna eller hos folket som ropade korsfäst. Inte ens hos översteprästen, därför det var min synd som gjorde att han hängde där på ett kors på Golgata.
Om du har kommit hit för att få höra något nytt och spännande, så har du kommit precis rätt. För evangelium är alltid nytt och spännande. Jag blir så gripen av budskapet jag ska försöka dela med er. Jag finner det ibland svårt att predika om detta. Inte för att det är något svårt teologiskt ämne, men för att jag blir gripen när jag tänker på Golgata. Jag har fått en text som jag vill dela med dig. Det är en kort, liten text. Det är de första fyra orden i Joh 18:19. Där heter det så här:
-Där korsfäste de honom.
Vi är mitt inne i världshistoriens största drama. Där korsfäste de honom. Bara fyra ord. Men automatiskt ställer man fyra frågor. Var är där? Korsfäste. Ett förfärligt straff. Hur? Varför?
De. Vilka är dessa de som korsfäste honom där? Så slutar meningen med honom. Vem är denne honom som texten talar om? Man kan hålla minst en predikan för var och en av dessa frågor. Där korsfäste de honom. Jag har inte tänkt hålla fyra predikningar nu. Den första frågan är lätt att svara på. Där. Platsen heter Golgata. Huvudskalleplatsen. Den ligger utanför stadsmuren i Jerusalem. Där korsfäste de honom. Dit förde man brottslingar, dit förde man förbrytare. Man utsatte dem för hån och spott. Där. Golgata.
Där korsfäste de honom. Korsfästelse kan du läsa dig till vad det handlar om, jag behöver inte brodera ut det i detalj. Det var ett förfärligt, outhärdligt straff. Man plågades och pinades en längre tid, tills man avled. En av de mest kända romerska politiker och filosofer som hette Cicero, beskrev korsfästelsen så här: ”Det är ett mycket grymt och motbjudande straff”. Han föreslog att blotta omnämnandet av korset borde tas bort. Inte bara från en romersk medborgares kropp, utan från hans sinne, hans ögon och hans öron. Nu var inte Cicero någon kristen, och han dog 43 år innan Jesus föddes, men du förstår vad som ligger bakom. Vilken förnedring. Hur smärtsamt det var. En av de värsta tänkbara avrättningsmetoder en grym mänsklighet har kommit på. Där korsfäste de honom.
Nu kommer vi fram till det som egentligen är den stora frågan. Vilka är de som korsfäste honom där? Vem kan skyllas för ett sådant dåd? Är det romarna? Är det Pilatus, landshövdingen som dömde Jesus. Är det han som är skyldig? Han som inte stod emot, när folket ropade ”korsfäst, korsfäst”. Än om han flera gånger sa: -Jag finner ingen skuld hos den här mannen, jag finner honom inte skyldig. Men folket ropade: -Korsfäst, korsfäst! Och man undrar: varför handlade du inte efter din övertygelse, Pilatus? – Jag finner honom inte skyldig. Ändå överlämnade han honom till att korsfästas. Är det Pilatus som får stå till ansvar? Han hade makt att avvärja den här händelsen. Allt låg i hans händer, och han hade möjligheten. Är han ”de” som korsfäste honom där. Eller möjligen soldaterna. Är det dessa som ska stå ansvariga för korsfästelsen, de som hånade, de som gjorde en törnekrona och tryckte ned på hans huvud.
De som tvingade honom bära sitt kors, de som slog in spikarna och reste korset, så Guds egen son fick hänga där mellan himmel och jord. Är det dessa vi ska skylla på, de som korsfäste honom där. Eller är det möjligen skaran som där utanför pretoriet denna morgon ropade korsfäst honom, ge oss Barrabbas fri? Vi vill inte att denne ska vara konung över oss. Frigör du honom, så är du inte kejsarens vän. Är det dessa som är ansvariga för detta? Är det ’de’ som korsfäste honom? Jag bara frågar. Eller är det möjligen prästerna och de skriftlärde som får stå som representanter för de som korsfäste honom? Vi läser gång på gång hur de smidde planer för att ta Jesus. Hur de betalade Judas för att han skulle förråda Jesus. Är det dessa som är ansvariga? Man dömer honom efter sin egen lag, men hade inte rätt att döma honom till döden, så man ledde honom till Pilatus för att han ska avkunna domen. Kanske det är dessa som får stå ansvariga. De korsfäste honom där. Eller är det möjligen så att dessa ’de’ som korsfäste honom är du och jag? Är det möjligen så att min synd gjorde att Guds son fick hänga där mellan himmel och jord på ett kors utanför stadsmuren vid Jerusalem. Petrus säger i sin predikan på pingstdagen: ”Denne Jesus som ni lät korsfästa”. Han skyller inte på alla de andra. Det var ni som gjorde det. Det är en förfärlig bekännelse att komma med. Det var min synd som korsfäste honom där. Det var jag. Det var för min synd han hängde där. Jag kan inte lägga skulden hos Pilatus, inte heller hos soldaterna eller hos folket som ropade korsfäst. Inte ens hos översteprästen, därför det var min synd som gjorde att han hängde där på ett kors på Golgata. Det heter så här i Hebréerbrevet: ”Utan att blod utgjutes, så ges ingen förlåtelse”. Och är det något jag behöver, så är det förlåtelse. Något jag är i skriande behov av, är någon som kan förlåta. Någon som kan rena. Det var vår synd som gjorde att han hängde där.
Där korsfäste de honom. Vem är honom? Det var han som hängde på ett kors på Golgata. Alla som är uppvuxna i ett s.k. kristet land som Sverige, har åtminstone en teoretisk kunskap om vem denne Jesus var. Han var en judisk profet. Han var en mäktig lärare. Han var en bra människa. Man har sina åsikter om vem Jesus var. Men han var något mer än vad jag precis nämnde. Och kanske vi alla kan lära något av ett ögonvittne till korsfästelsen. Det fanns en romersk officer, en centurion som hade kommandot över hundra soldater där den dagen. Han var krigstränad i världens tuffaste armé på den tiden. En elitsoldat. Han var van vid våld, vid lidande, vid tortyr. Och han ledde denna korsfästelse. Han ser sina män, hur de delar Jesu kläder mellan sig. Han ser hur de kastar lott om hans kappa. Säkert undrar han över mörkret som faller över Golgata mitt på ljusa dagen. Det blev mörkt som i svarta natten. Så hör han ropet från den korsfästes mun: ”Det är fullbordat!” Så faller han till marken när jorden skakar. Så säger han sin mening. Hans konklusion är nedskriven i Matteus evangelium:
– När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Denne var verkligen Guds Son.” (Matt 27:54)
Han är det verkligen, han som hängde där på Golgata kors. Inget ringare. Denne var verkligen Guds Son. Guds Son, den enfödde, han som var ifrån evighet. Den som avlade sig sin makt och härlighet, han som steg ned och blev en människa som du och jag, dock utan synd, och som lider på Golgata kors för din och min synd. Guds Son, den älskade, Guds Son, den högaktade. Förvisso var denne Guds Son. Där korsfäste de honom.
Några timmar innan ställde Pilatus en fråga: Vad ska jag då göra med Jesus, som kallas Messias? Det är domaren själv som ställer frågan. Vad ska jag då göra med Jesus, som kallas Messias? Och det unisona svaret han fick ifrån folkmängden var: Korsfäst, korsfäst honom. Men jag skulle vilja ändra litet på denna fråga innan jag avslutar min appell. Jag vill fråga så här: Vad ska du göra utan Jesus? Inte: vad ska jag göra med Jesus? Hur ska din evighet bli utan Jesus? Hur ska det vara att stå inför Gud, den rättfärdige domaren. Han som är rättvis, han som ser, han som vet och han som dömer med rättfärdighet. Hur ska det vara att stå inför honom, utan att ha med sig Jesus? Vid den stora rättsuppgörelsen, då åklagaren kommer med din långa syndalista. Allt det här är de brott och synder som denna person har åstadkommit. Listan är lång. Där står allt. Till och med de små sakerna man trodde var glömda för länge sedan – som i alla fall du och jag har glömt för länge sedan. I Ps 19 står det:
– Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
Men hur ska de kunna förlåtas, om du inte har Jesus? Vad ska du göra utan Jesus? Vad ska du sätta upp på plussidan i redovisningen? Ska du sätta upp dina goda gärningar? Jag har gjort så här mycket gott, så här har jag handlat och detta har jag åstadkommit. Jag är ledsen, men det räcker inte den dagen. Eller ska du säga så här: Men det finns kristna som är värre än jag. Titta på dem, de handlar si och så. Jag är i alla fall en moralisk människa som handlar som jag tror och tycker är bäst. Men den rättfärdige domaren kommer att öppna livets bok, han söker, och så säger han: jag ser inte ditt namn här. Så kommer du att föras bort som ett byte för synden. Vad ska du göra utan Jesus? Ska du stå där i rättegången utan advokat, utan någon som talar för din sak; någon som står upp för dig och säger: så här är det. Ska du själv föra din sak? Vad ska du göra utan Jesus? Vilken förfärlig situation. För det är ingen domare man kan lura, det är ingen domare som inte vet fakta. Det är en domare som ser, en domare som vet. Men om du nu söker din tillflykt till Jesus Kristus, han som på Golgata blev korsfäst för din och min synd, då kommer situationen att vara totalt annorlunda.
Jag har fått nåd att ta min tillflykt till Jesus Kristus, och jag vet att när den dagen åklagaren stiger fram med min syndalista, då kommer jag att ha en advokat, en parakletos som talar min sak inför Gud Fader, han som är en rättvis domare.
Och när åklagaren, djävulen, kräver att mina brott och synder ska straffas med dödsstraff, då kommer min Jesus att stiga fram och proklamera: Hans straff är betalt! Hans synd är sonad! Den här mannen är fri, för han satte sin tillit till Golgata. Han kommer att hänvisa till Golgata, och säga: -Där ropade jag Fullbordat! Där bar jag hans synd, där tog jag hans straff! Han kommer att säga: -Jag har lidit för den här mannen. Jag har offrat, jag har dött, men jag är också uppstånden. Han kommer att säga: Det här straffet är betalat. Den här frälsningen är vunnen, och fadern är nöjd med det erlagda priset. Fadern själv kommer att bekräfta sanningen i min advokats påstående, för han kommer att öppna Livets Bok och säga: -Ja, här står det med blodröda bokstäver att den här människan är friköpt. Han är förlåten, friköpt, renad i Kristi blod och redo för himmelen.
Den nåden och frälsningen erbjuds också dig idag. Just nu kan ditt namn skrivas in i Livets bok så att du får hopp för framtiden, hopp för evigheten. Där korsfäste de honom, och det var min och din synd som förde honom dit. Frågan är: vad ska du göra med detta faktum? Ska du ta emot det till frälsning, eller säga nej och dra en dom över dig själv som du inte anar konsekvenserna av.
Vad ska du göra utan Jesus? Det är en mycket allvarlig fråga. Jag vädjar till dig: ta emot honom till frälsning och befrielse, så ska du få uppleva att han gör allting nytt. Han förvandlar ditt liv. Endast han kan arbeta på en människas hjärta. Förvandla det hårda och kalla, och sätta dit ett hjärta av kött. Endast Jesus kan göra det, och det på grund av sitt fullbordade verk på Golgata kors.
När han ropade det är fullbordat, så bevisade han att segern var vunnen. Priset var erlagt, allt var betalat. Och så öppnade han vägen in till gemenskap med Fadern. Pris ske Gud. Det erbjuds dig nu. Kom till Jesus, och du ska finna vad du behöver till salighet. Du ska finna vad du behöver till frälsning, till befrielse. Pris ske Gud! Så kom till Jesus! Amen.